Morgonvikt: 51.1

Trodde verkligen att jag skulle hamna på 50 idag, så det suger. 

 

Är väldigt ledsen för tror att jag förlorat honom. Egentligen på ett fint sätt. Svårt att förklara. Han har behandlat mig väldigt dåligt kan jag nog säga så jag tog bort honom från facebook (sen tog jag visserligen bort hela mitt konto så han måste trott att jag blockat honom) för det var jobbigt att se honom vara online när han ändå inte skrev osv osv.

Jag vet att jag skriver mycket tankar och känslor här på bloggen, men att berätta för någon varför de har sårat en - att berätta för någon att man ÄR sårad, herregud, jag kan inte sånt?! Jag pratar inte om mina känslor. Gärna om andras, men inte mina. Är alltid rädd att det egentligen inte är så farligt, ni vet? Egentligen överdriver man, egentligen är det inte hans fel utan mitt, det är säkert ett missförstånd osv.

Hur som helst, har läst igenom allt jag skrev igår och ångrar ingenting. För första gången har jag varit väldigt ärlig med mina känslor och det är kanske ett steg framåt? Jag frågade om jag betydde någonting för honom eller om jag ens hade rättena att tro att jag gjorde det, och han sa att det är ju klart jag gör, men vad skulle han säga för att få mig att fatta? Svarade att jag inte kan hjälpa honom med den delen.

Är någon sämre på känslosnack än mig så är det den killen. Jag hade väl hoppats på att få en förklaring om hur mycket han gillar mig men istället fick jag en ledsen gubbe. Jag har fått säga allt han gjort som sårat mig som bygts upp till ett monster i mig, förklarat att jag aldrig var arg, bara ledsen och sårad. 

Så vill han någonting nu, då är det han som får öppna sig. Att säga att han visst bryr sig känns inte tillräckligt efter hur sårbar jag gjorde mig. 

Jag vill ju inte ha någon annan, det är problemet. Jag är ju så jävla kär.