Nu beställde mamma och pappa pizza.
Är inte sjuk mer fast jag låtsas som det så jag tackade nej.
Inte hamburgare eller något annat då? Frågade pappa. Men icke.
Är inte ens hungrig, bara.. sugen. Men ni vet hur det är. Börjar man slutar man inte.
Det finns pannkakor i köket, sa mamma då. Om du vill ha sen.

Klart jag vet att det finns pannkakor, har kännt doften från dem i timmar, eller.. Doften har funnits i mina tankar i flera timmar. Klart jag vill ha pannkaka.

Fast så tänker jag på kalorierna.

Fast jag vill ju ha. Det är så  gott.

Fast så tänker jag på känslan av att vakna upp imorgon och veta att jag inte ätit på hela dagen. Har inte klarat det innan.. 

Tror den känslan vinner faktiskt. Ska inte äta frukost imorgon heller. Kanske tar en sån hot cup till middagen, det är bara 70 kcal. Eller innan sista lektionen. Vill helst inte ta 2.

 

 

Vägde mig förresten innan, var sååå rätt efter gårdagen att jag skulle vara uppe i 52 kilo igen, men låg på 51.3. Det är ett farthinder här på 51 nu, fast det är helt mitt eget fel.

"It doesn't take motivation to starve, it takes self-hatred"
Kan inte ens hata mig själv tillräckligt för att vara bra. Då är man sämst.