It takes one to know one

Jag tycker att det är så ironiskt att man konstant hör människor säga "om du tror att du själv eller någon i din närhet lider av ***, kontakta en doktor" eller liknande. När man faktiskt måste vara "sjuk nog", ellerhur? För att få seriös hjälp. Plus är det så lätt? Hur mycket kostar det inte om det ska vara proffesionellt? Väldigt mycket.
 
Och hur sjukt är det inte att min absoluta favorilärare visste om till en viss grad hur dåligt jag mådde? Berättade ju inte mer än toppen på isberget men berättade om mina perioder med svårigheter med mat osv. Ändå gjorde hon typ ingenting. Jag är glad över det! Missförstå mig inte. Men borde inte en psykologilärare förstå? Åt inte ens skollunch på 6-12 månader, borde ingen lärare ha märkt? Drack konstant vatten, energidricka och kaffe, borde ingen fattat? Sade till min psykologilärare att jag får min enda energi (då åt jag typ inget en period när jag var som mest deppig) från kaffe. Mer än en liter kaffe om dagen, hon såg mig alltid dricka det. Tänker jag för långt? Är det sånt bara störda människor ser? Är jag störd?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0