Motivation
Jag hinner inte läsa era bloggar, men det är ju era bloggar som motiverar mig till att fortsätta.. Att se hur ni kämpar ger mig styrka, men jag hinner inte! Det är verkligen jättejobbigt.
min nya blogg är http://www.flaquisima.wordpress.com// newbeginnings2011
Hej! :)
Jag har kikat in på din blogg här nu några gånger och jag känner igen mig i det skrämmande mycket! för några dagar sedan kändes det som att jag inte kunde stå emot att äta, även fast jag försökte gå ner i vikt. jag har försökt i flera månader! när jag började första gången vägde jag 61 kg, jag började äta mer grönsaker och knappt någon potatis/pasta och lite kött/fisk/kyckling. jag började också springaeller jogga snarare (som jag aldrig gjort tidigare)3km, 3 gånger i veckan, och på första veckan gick jag ner 7 kg! jag blev heelt chockad!Efter det försökte jag gå ner ännu mer med det gick inte för jag hade sånt matsug hela tiden. nu för ca 2 dagar sedan försöte jag ännu en gång, då hade jag gått upp till 57kg och efter att jag har börjat äta ca 1000-1200kcal/dag och börjat träna väger jag nu bara 54,5! Så jag tänkte ge dig lite tips om att du ska försöka äta mer grönsaker och frukt och mindre pasta,potatis,kött mm. och ingen choklad!! hårdintensiv intervallträning som jag nämnde, förkortat HIIT, är en bra träning som kan förbränna upp till 4 ggr så mycket som lågintensiv. sök upp det på google för att läsa om vad det är, det är inte svårt! andra tips är också att undvika stekt mat, salt, sött, fett, bröd (!)osv. ät regelbundet och mer frukt och grönt!!
hoppas det hlälper Kram Julia! :D
självklart finis! har saknat dig här i bloggvärlden. men det betyder kanske att du mår bättre? känn ingen press med att blogga eller läsa andras bloggar. försök må bra, det är du värd <3 lösenordet står i e-postfältet :*
Din kommentar värmde enormt mkt, jag antar att du själv förstår vad jag menar med att man oftast känner sig större än vad man ser ut att vara och siffrorna ger mycket till det. Det är egentligen inte så stora skillnader utseende mässigt på 48 och 50. Det är nästintill inget. Men ändå får man panik över det. Jag tycker jag är tjock men ingen jag känner skulle säga det om mig, vad vet jag, vågar dem inte eller är det sanningen. jag hatar det här livet. har fullkomlig panik över allt det här... och man vet inte vart man kan ventilera alla känslor som virvlar runt heller...
