Nytt tillskopp i min spotifylista.

 

Jag drack 2,5 glas apelsinjuice vilket är fel enligt detoxen. Men jag blev spyfärdig av tanken på lemonaden och saltvattenspolningen och kunde knappt gå fem meter utan satte mig på golvet bredvid kylen och drack. Jag hoppades att det skulle få mig att må bra nog att dricka lemonaden. Jag skäms över att ens skriva hur dåligt jag mådde. 

 

Jag vet bara en enda sak som fungerar när jag mår så dåligt och det är att sätta mig i duschen och glömma verkligheten. Men jag visste också att jag behöde få i mig lemonad för att må "permanent" bättre, så jag lyckades stå emot illamåendet och blanda en liter lemonad och tog med mig ett glas in i duschen. När jag kände mig bättre började jag sippra i mig innehållet.. Vill knappt tänka på hur länge jag duschade men var ensam hemma så passade på.

 

Nu är jag inne på mitt tredje glas och det har blivit äckligare för varje dag?? I måndags tyckte jag att den var helt okej. Igår var jag inte speciellt glad i den men idag är ju galet. 

 

Jag skippade saltvattenspolningen det kändes som att det skulle göra mer skada än nytta + det är för sent nu eftersom jag ska till skolan. När man sitter en timme på bussen vill man inte riskera något.... Teet gjorde verkan nu på morgonen. Det får helt enkelt räcka för idag. 

 

Oavsett, så känner jag mig piggare nu. Lite, lite illamående men inte alls farligt. Jag vill inte ge upp än iallafall.

 

 

Hej på er!

Idag har varit en rätt hektisk dag men jättebra! Kanske får ordning på mitt liv nu? Kommer plugga igen snarast. På min gamla skola dock för att höja ett betyg för att öka chansen att komma in på universitetet jag vill i Storbrittanien. Matte är VERKLIGEN inte min starka sida men om jag inte har andra ämnen som jag prioriterar högre ska det nog gå. Går sluttestet sämre än förra året får jag behålla det bästa betyget så det är verkligen värt det.. :)

 

Anywho! Jag kan inte dela min spotifylista här av anledningen att den är "privat" så att ingen annan kan se den därför att min spotify är connectad till min facebook vilket ju i sig är ännu en anledning till att inte dela den. Men! Kan ju lista alla låtarna här ändå så att de ploppar upp i Spotify. Hoppas att detta fungerar nu men annars ser ni vilka låtar det är iallafall. 

 

Ashlee Simpson – Beautifully Broken
BarlowGirl – Mirror
Bethany Dillon – Beautiful
Beyoncé – Save The Hero
Birdy – Skinny Love
Bon Iver – Skinny Love
Bright Eyes – Neely O'Hara
Bright Eyes – Lua
Christina Aguilera – I'm OK
Dead Celebrity Status – Someone I Once Knew

Lilyjets – Perfect Picture (It Would Be Better)

 

 

 

Jag måste sluta vara så känslig. Måste sluta gråta. Gör jag någonsin någonting annat än att gråta? Nej jag misslyckas och gråter och gråter för att jag gråter och mer för att jag misslyckas och fortsätter att misslyckas och bara tycker synd om mig själv. När ska jag förstå? Det är inte synd om mig.

Jag har ätit 5 st lussebullar och 10 pepparkakor. Så mycket kalorier. Min mage gör så himla ont och den är som en ballong, kan knappt röra mig. Sen var det middag och åt några gurkor och tre tuggor av pasta med epsto (ja för det gör saken bättre, suck) sen fick jag inte i mig mer vilket var tur.. 

Har en otroligt viktig inlämning tills torsdag men gråter ännu mer när jag tänker på den Jag klarar verkligen inte av skolan just nu, jag har inte ork mentalt. Tyvärr inte "jag äter ingenting-ork" utan bara att jag är så himla ledsen, stressad och ångestfylld. Men kan inte inte gå heller. Rädslan för misslyckade är större.

är man inte misslyckad om man är en lat perfektionist? Allt ska vara perfekt men man orkar inte börja på någonting så blir man stressad och mår dåligt över att det inte blir bra. 

Ta tag i ditt liv liksom. Det är så fult att sitta och tycka synd om sig själv.
Det är allt jag gör. Det är äckligt äckligt äckligt.

 

 Jag saknar att ha tappad aptit.

Jag vet ju att det var för att jag var otroligt ledsen över en kille, det låter fjantigt.. Men det var så destruktivt från min sida. Eller, det är det fortfarande... Svårt att sätta fingret på allt. Jag insåg att det som jag hoppats på inte skulle hände och blev så deppig att livet försvann ur mina ögon. 8 månader av nedtryckthet blandat med.. en slags frihet (hur det nu funkar) kan göra mycket med en.

Det var innan min "äs" eller vad det är,kom tillbaka och det gjorde mig rädd. Det fick mig att be om hjälp vilket jag fått sota för. Hon har vaknat till liv nu, min bebis. Och nu tänker jag ta hand om henne, mata henne med min viktnedgång och få tyst på hennes skrikande genom att göra henne nöjd. Hon ska tycka om mig och veta att jag älskar henne tillbaka. Trots att hon väcker mig om nätterna och säger att jag inte skött mig och att jag måste jobba hårdare. Att hon inte är nöjd med resultaten. Bebisar kan vara krävande. Sedan kommer tonårsrevolten, den längtar jag inte efter. Hon växer sig stark så snabbt. Vill ju alltid ha henne som min kärlek. Men det kommer alltid en tid då man kommergå mot varandra. Men tillslut delar man samma blod ändå och hittar tillbaka.

Hon är trots allt en del av mig och kommer alltid vara. 

Det är en plats ingen kille eller man, någonsin kommer ta. 
kanske kommer jag aldrig kunna älska någon annan.

Ingen annan kommer iallafall kunna älska mig.

 

Här har ni iaf en video som ni nog sett i menyn till höger, tycker den är riktigt motiverande framåt slutet.