Herregud, min stackars kropp!
Jag skyller alltid på att allt är min kropps fel, men när ska jag fatta att min kropp finns där för mig? Om jag över-äter är det min kropp som ger mig mardrömmar under en timme innan den väcker mig och säger att nu jävlar rör du på benen annars kommer din egen spya kväva dig! Men så reser man sig upp och få kommer illamåendet på riktigt. Vågar jag springa över heltäckningsmattan i tv rummet, ner för trappan, genom vardagsrummet........ Nej mer än så hinner jag inte tänka innan jag ligger över papperskorgen.

Min kära papperskorg, du har också alltid funnits där.

Igår soc jag ingenting för efter en ångestattack var jag för kickad på adrenalin och så blev det inte mycket sömn inatt heller.

Puss.