jag tror att jag kan vara den olyckligaste människan i världen

nej jag överdriver väl

men det är fruktansvärt svårt att ha ett skåp fyllt med piller för hjärtat och att motstå frestelsen när ljuset slocknar 

Jag klarar inte detta

vet inte vart jag ska bli av

 

vet att jag är fjantig och att jag överdriver, jag har det bra

men jag är stressad och det är normalt

men jag vet inte om jag klarar det längre, är nära mållinjen men vad spelar det för roll om man misslyckas.. 

jag vill inte gå i mål utan något att vara stolt över och det har jag inte

 

min ångest och stress leder inte till handling utan tvärtom undviker jag problemet men kan inte sluta tänka på det så mår konstant dåligt men tanken på att ta tag i det får mig att gråta. att säga nej till aktiviteter jag inte vill&har tid med ger mig ångest för det känns som att jag sviker alla. det känns som alla hatar mig för att jag inte följde med till en fest eller jag hatar mig själv för en sak hände och jag fanns inte där för min bästa vän. Min andra vän har betett sig rätt konstigt mot mig sen dess och jag vet inte varför men vill inte fråga.

Varför? För jag vill inte prata med henne. Varför? JAG VET INTE. jag älskar dem men vill inte träffa dem, inte prata inte umgås. vill vara själv och jag vill dö men det kan jag inte för då sviker jag igen! jag vill inte svika någon men jag vill inte leva!

 

det har knackat på dörren två gånger och ena gången öppnade jag inte. jag vet att de söker mamma&pappa men de är ju inte hemma så varför ska jag öppna. De söker inte mig och insåg att det kanske också handlar om att svika. Tyvärr är bara jag hemma, ledsen.

 

Äter äter äter.

Behöver jag säga mer? Behöver socker och vitt bröd för att hålla kroppen lugn men det gör att huvudet löper amock! Stressen kommer döda mig och handlingsförlamningen gör det värre. Har liksom gett upp.  Finns ingen mening.

Funderade på att maila skolkuratorn om en tid efter lovet men IRONISKT NOG HAR JAG INTE TID ATT BEHANDLA STRESS. + Min mail fungerar inte så har inte ens adressen. Och jag slutar snart man kan väl för i helvete inte komma och be om hjälp 3 månader innan man går ut.

 

allt är i huvudet konstant, får aldrig vila. är trött, ledsen, gråter, räcker inte till, döljer, är irriterad, döljer min irritatiion, bara av att tänka får jag stötar i magen ( de gör inte ont, bara stötar liksom).. Har haft sjuka problem med magen under en längre tid och huvudvärk men det är väl inget ovanligt iförsig. Eller det är grejen, inget är ovanligt men JAG ORKAR INTE JAG VILL INTE MER JAG VILL BARA INTE

 

Men slutar jag så sviker jag

 

vet inte vart jag ska vända mig, jag skäms över att må sä här och vill inte få en diagnos då det kommer stå i något register eller skolan blir inblandad, kan det hindra mig från universitet utomlands?

 

äsch varför tänker jag på universitet när jag kommer misslyckas