Söndra
Vissa dagar känns det som att jag är hög av lycka. Hur har jag kunnat behandla mig så som jag under så många år gjort?
Andra dagar, som idag, känns det som att de dagarna nog är avlägsna drömmar. Känner mig instängd, frustrerad, ledsen, arg, fet.
Mina lår har gått från flera centimeters mellanrum till att röra varandra. Det är äckligt. Mina nyckelben syns snart inte mer. Vidrigt. Men jag har inget annat val än att gå framåt. Men helst vill jag slå sönder hela huset.