Jag tror jag är frisk nog för crosstrainern. Men jag är rädd. Rädd över att jag ska vara dålig.

 

Visst är det komiskt att man kan vara så rädd för att misslyckas att man istället blir handlingsförlamad och gör det inte alls? 

Jag kunde tränat mer än jag gjort tidigare, det var inte enbart förkylningen som höll mig borta utan även faktumet att jag rökte så mycket. Rökning försämrar konditionen, alkohol försämrar konditionen. Jag vill aldrig se sämre resultat än tidigare (jag har blivit snällare mot mig själv, innan var det sjukt bara sjukt).. Så jag vågade inte. 

Jag tänker "nu ska jag ta det lugnt, ta min tid att bränna det jag ska bränna istället för att fördärva mig själv", men ni vet hur det är. Man ser minuterna man kört och man ser kalorierna. "Jag hade bränt mer sist vid denna tiden", "måste springa snabbare", "måste höja nivån", "lite mer på incline", "kan köra lite längre", "kör till 40 min", "nej fan vill nå 500 kcal", "nu är tiden ojämn, tar nästa heltal" osv.. Så är det inte riktigt mer, nu kan jag sluta och tvingar mig inte till att stå i 90 minuter. Men är det verkligen bra? 

Saknar den kontrollen.

bild från tumblr