Jag måste sluta vara så känslig. Måste sluta gråta. Gör jag någonsin någonting annat än att gråta? Nej jag misslyckas och gråter och gråter för att jag gråter och mer för att jag misslyckas och fortsätter att misslyckas och bara tycker synd om mig själv. När ska jag förstå? Det är inte synd om mig.

Jag har ätit 5 st lussebullar och 10 pepparkakor. Så mycket kalorier. Min mage gör så himla ont och den är som en ballong, kan knappt röra mig. Sen var det middag och åt några gurkor och tre tuggor av pasta med epsto (ja för det gör saken bättre, suck) sen fick jag inte i mig mer vilket var tur.. 

Har en otroligt viktig inlämning tills torsdag men gråter ännu mer när jag tänker på den Jag klarar verkligen inte av skolan just nu, jag har inte ork mentalt. Tyvärr inte "jag äter ingenting-ork" utan bara att jag är så himla ledsen, stressad och ångestfylld. Men kan inte inte gå heller. Rädslan för misslyckade är större.

är man inte misslyckad om man är en lat perfektionist? Allt ska vara perfekt men man orkar inte börja på någonting så blir man stressad och mår dåligt över att det inte blir bra. 

Ta tag i ditt liv liksom. Det är så fult att sitta och tycka synd om sig själv.
Det är allt jag gör. Det är äckligt äckligt äckligt.