Hejj hörrni.
I skrivande stund är jag så trött att jag mår illa. Börjar tidigt imorgon så börde verkligen sova, men är så deppig att jag måste skriva någonting.

Jag vet inte om jag har någon slags depression eller om detta är normalt? Om någon av mina läsare, nya som gamla, skulle orka läsa och kanske hjälpa mig med en kommentar på om ni tycker att det är normalt skulle jag bli så himla tacksam.. Kommer inte skriva allt, det skulle ta evigheter. Men lite bullet points?
Jag skulle vilja gå för att se om detta är något att få diagnos för men vill inte komma dit och få det indikerat att det inte är något fel.

 

* Har haft självmord i tankarna sedan sjuan, dvs i sex år, har tänkt på det varje dag, på dessa 6 år räknar jag att det kanske är sammanlagt 30 dagar jag inte gjort det. (Ja jag är seriös)
* Åt dåligt i sjuan, åttan för jag mådde dåligt men ville att någon skulle märka det, vilket ingen gjorde.
* Själva matsvårigheten har suttit i, tänker alltid på kalorier och mår dåligt om jag äter godis, rädd för viktuppgång och om det händer är min dag förstörd och känner mig misslyckad tills jag gått ner igen.

* Tror det är vinterdepressionen som slår nu för innan har jag som sagt kunnat tänka "det var värre i högstadiet" när jag mått dåligt, men så som det varit den senaste veckan slår allt.

* Det finns ingen anledning till att jag är ledsen, det bara är en klump i magen som växer och växer tills jag får komma hem och kan gråta ut.

* Kan inte fokusera i skolan, är bara nere. Försöker att vara glad, visst kan jag le och skratta men känslan finns inte där. Vill inte vara med mina vänner men "är tvungen"
* Vill inte leva, men vill inte dö. Bara önskar att jag aldrig blivit född, att jag slapp existera.
* Sover dåligt, när jag väl sover är det alltid mardrömmar nästan. (Blodiga, oftast att jag blir skjuten/huggd/häld syra på/stenad osv utan att fö men känner smärtan. Drömmen tar liksom inte slut! Tror det är verkliget när jag vaknar)

* Blivit smalare på senaste tiden fast jag inte tränat, knappt gått ut och gått, bara haft dålig aptit.

* Gråter över det mesta, känner överdrivet mycket empati. 

* Älskar mina föräldrar men samtidigt hatar jag dem för min existens.
* Kan inte slappna av, konstant stress trots att jag inte är stressad över någonting speciellt.

* Dras mot destruktiva förhållanden.

Om inte annat står är det i princip konstant. Mer eller mindre, men 100 gånger starkare från sensommaren till senvåren (om man kan säga så).

Skulle vara otroligt tacksam för svar... 

Kram, hoppas ni mår bra. Vill inte att någon av er ska må så här.