Skriver av mig bara

Det gör så jävla ont att ingen tar en seriöst. Har berättat för mina vänner och det är En som faktiskt bryr sig. Som försöker först. Annars driver de andra med mig som om det vore kul? Får ju skratta för vad gör man? Blir så äcklad. "Vet inte vad jag ska säga, har aldrig känt så". "Sluta tänka så!! Be positive!" Nej, känns bra att jag har vänner med empati. Jag klarar inte detta mer, jag kan snart inte le mer, mina tårar pressar hårdare varje dag och jag har knappt aptit. Äter jag mår jag illa eller blir dålig i magen, känner mig yr och darrig, det jag får i mig är typ naturshake och sallad + lite lite mat i skolan. Oftast ingen frukost och middag har jag svårt för. Däremot godis osv. är inga problem!? Fattar inte! Kött som jag alltid tyckt om får jag knappt i mig längre, det är för "mycket", svårt att andas ibland för det känns som halsen krymper och alltid ångest.

Berättat för mamma men hon  vill ju veta VARFÖR.
JAG VET INTE. Vill inte säga till henne att aaahhh men detta har vatt i flera år! Hon sa att jag mår inte alls dåligt alltid, är ju jätteglad ibland och är ute och festar! Truth: Har inte roligt när jag är ute, "är jätteglad" ahhhh på utsidan. Det är för personligt för att prata om med sin mamma. Kommer alltid tycka lite illa om henne och pappa för att jag EXISTERAR. VARFÖR? Det är så jävla orättvist! Jag vill ju inte leva, men jag vill inte dö. Jag vill bara inte finnas! 
 
Det är så himla svårt, allt. Kan inte se mig själv leva i framtiden. Jag vill inte. Livet är meningslöst men jag kan inte göra så mot vänner och familj. Skulle aldrig kunna ta mitt liv för jag skulle slippa all smärta men skulle låta alla andra vara kvar i den. 

Jag har inte dåligt självförtroende Längre (hatade ALLT  med mig själv innan, ALLT, varenda millimeter), jag vet att jag har vänner (trots att de inte förstår, kan inte anklaga dem för det), har en familj som älskar mig.

Och ändå känner jag mig så fruktansvärt ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0