Bit för bit

Jag vill dö av jobb. Jag avskyr detta. Jobbet i sig är varken krävande eller jobbigt och det förstör mitt psyke. Jag har tränat de senaste tre åren på att ha en extremt hög stressnivå och att aldrig slappna av. Ha alltid någonting att göra annars gör du fel, typ. Plugg, plugg, plugg, långa nätter, skola, festa, bryt ihop, träna och börja om. Jag går nu 8 timmar om dagen på jobb och har INGEN mental stimulans. Jag tycker om de gamla och har inga större problem med personalen (de är stolpskott men snälla) men vi gör ingenting. Jag har förhoppningsvis lyckats klämma in en utflykt nästa vecka jag tycker synd om de som kommer till oss. Men de trivs nog. Men inte jag. 5 arbetsdagar till, stå ut!
 
Sover piss, mest på grund av åskan varje natt. Livrädd för åska som är så nära, ser framflr mig hur huset brinner upp och mina föräldrar och hundarna dör. Paranoid men ändå..

I matväg var jag bättre än på några veckor tills nu på slutet (typiskt). Frukost blev havregrynsgröt, lunch var kantarellsmak på varma koppen, sen åt jag ett äpple och vindruvor till kaffet. På kvällen åt jag någon slags omelett med sparris i och majs. 
 
Sen klockan nio gick jag förbi mamma och pappa som åt godis och såklart skulle jag ta tre daim och två röda bilar. Jag var inte ens sugen! Sen blev jag. Då tryckte jag i mig yoghurt och flingor, suck. 
 
Har heller inte cyklat just eftersom vädret verkligen inte låter mig.. Så just nu funderar jag på att ta lite på crosstrainern. borde verkligen sova men somnar nog ändå inte. Ja så blir det.
 
Natti vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0