Är så arg att jag gråter, jag är helt fylld av hat och ilska. Jag är verkligen det. Jag blir rasande (på insidan) av minsta lilla sak och vill bara kasta saker och så i sönder allt. Jag har aldrig gjort det och har aldrig fått släppa ut min ilska på någonting (att slå i väggen hjälper inte jag vill slå sönder saker, jag vill höra hur det krossas). Jag gör det inte för att hur stor ilskan än är så vet jag alltid att det inte kommer vara värt det så jag får nöja mig med att stampa i marken, smälla i dören och slå nävar och huvud i väggen. Men det hjälper inte, allt byggs bara på. Jag blir rädd för mig själv över att det går så fort. Över att det kan vara så små saker som får mig att känna så här.

 

Jag har inte tränat på några dagar och hade sett fram emot det hela dagen idag, att äntligen träna. Dock tränar jag bäst på kvällen men maskinen är i tv-rummet och jag vill inte träna när mamma& pappa är där  och de sätter sig där kl 9 så jag vill träna vid 8. Perfekt. Så jag bytte om till mina träningskläder när jag fick ett sms att en kompis skulle vara med i idol ikväll och jag kände att jag måste ju kolla. Jag tittade på hela skiten och man såg personen enbart i bakgrunden. Är så djävulskt arg och blev rasande på mamma för att hon inte bara kan titta där nere så jag kan få träna ifred. Och hon blir rasande på mig för att jag inte fattar att inger bryr sig ett dugg om vart jag tränar. Då blir jag mer arg FÖR JAG BRYR VÄL MIG? 

Värst av allt är hur arg jag är på min kompis som sa åt mig att kolla trots att hon såklart trodde att personen i fråga skulle vara med och jag vet att min ilska är fel, men det sitter inte i huvudet det sitter i magen. En stor klump av hat mot allt. Förmodligen ett hat riktat mot mig själv men som letar efter en ursäkt.

 

Och jag håller in ilskan här också, hela detta inlägget skulle vara fyllt av detta annars typ: HELVETES JÄVLA FUCKING PISSHELVETES SKIT HOERPÅ RJOR#/ERQ#E¤/Q)E(Q"E#Q E) (R#QR(dirå 

 

Annars. Nu blev det lite mer mångsidigt iallafall.