Jävla piss vad jag avskyr mitt jobb. Kan inte sluta tänka på hur lite tid jag har kvar, 2 dagar. Av 2 månader. 2 månaders jobb är ingenting men ändå känns 2 dagar som 2 år. Hur? HUR? Ska jag ta mig igenom detta? Alla som är utanför min avdelning älskar mig för att jag bryr mig om de gamla, jag får så mycket beröm av chefen, personalen och alla. Men de som är mina kollegor är stolpskott! Jag vet inte vad de tycker om mig, de gillar nog inte att jag försöker ändra på deras lazy ways. "Så lite jobb som möjligt" är deras motto. Liksom skojar ni med mig... Så låtsas de som att de bryr sig så jävla mycket och att jag inte gör det. 

Jag: Jo men allt måste ju inte vara helt färdigt idag? (Bytte lokal idag)
Kollega1: Jo det måste det faktiskt ((fair enough))
Kollega2: Vi finns ju faktiskt för deras skull, det är ju vårat jobb, faktiskt så det måste vara trevligt så de trivs. Vi kan u inte springa runt när de är här och hålla på, det är inte snällt". 

IDIOT. Det gör man inte ÅRH. Låtsas inte att du bryr dig! En av de är okej men INTE den andra. Vill bara där ifrån. 

Stackars gamla människor.

 

Jag åt rätt mycket frukost idag. 2 frukostar. (Nr1 kl 6 och nr2 kl. 10) Gröt på den ena och bräd på den andra. Sen åt jag inte förrän jag kom hem, åt en avokade (vid 16) och till middag (19) blev det  vegetariska falaflar (mums) med en massa wokade grönsaker till. Och åt lite björnbärspaj och nötter efter, men det känns okej för jag åt inte mer än jag skulle, hetsade inte eller tog mer eller något. Det känns som att jag kunde gjort detta mycket kalorisnålare eller kompenserat, jag har cyklat bort 250 kcal och hade tänkt träna mer men har haft fruktansvärt ont i magen hela kvällen. Och sov ca. 3h inatt. Så nu ska jag gå och lägga mig och hålla i tyglarna hårdare imorgon.