Idag landar jag på ganska exakt 800 kcal trots att jag ätit som en gris. 800 är en hel del det också men det har sjunkit lite lite för varje dag nu. Sakta men säkert. Inget händer över en natt.

 

Cyklat bort 250 kcal och nu på kvällen blev det en mil varav 5,6 var promenad och resten lätt jogging. Väldigt nöjd för det är över ett år sedan (tror jag) som jag joggade ute och inte på crosstrainern. Hade inte alls tänkt jogga så långt heller utan började en liten stund och satte ett "mål" men när jag kom dit fortsatte jag de sista tre kilometrarna också. Det gjorde ont i knäna och vristerna men så är det väl när man börjar om! 
Ironiskt nog tog jag yogi te efter min dusch efter att jag tagit mig igenom milen och då stod det "You are, you have been, you will be, what you do". Precis så.

 

Jag är verkligen stolt. Herregud, bara grejen att jag står emot sött. Jag kan inte fatta att jag är samma människa. Är detta möjligt? Jag har aldrig klarat det innan, jag är så djävulskt stolt att jag inte vet vart jag ska bli av. Att gå i skafferiet och titta och se mina favorit vaniljkakor och se attt paketet är öppnat men stänga igen. Gång på gång under dagen (tagit knäckebröd) det är bara sjukt! Och ahlgrens bilar (vad är grejen med att vi alltid har det hemma?) och att nästan ha blivit mutad till glass men motstått.. Klarar jag det då klarar jag vad som helst! 

 

Vilket betyder att jag kan bli smal.