Varför är mat ens värsta fiende ena dagen och ens enda vän den andra?

Varför ska jag ständigt ha spänningshuvudvärk som sitter hela dagar i rad och hindrar min träning.

Jag ber till gudarna att laxeringstet gör mig smalare. Fick "lov" att fasta i två dagar men et inte riktigt om mamma fattar att man inte äter mat alls då, men sirap har mycket kalorier så får se om det ens hjälper under 2 dagar bara. Vill längre men första riktiga gången kan nog inte vara för lång. 

 

Jag hatar mig själv. Hur ska jag kunna sälja mig i ett personligt brev till universitet? Hur ska jag kunna vara orginell när jag är precis likadan som alla andra? Och allt jag kan komma på att skriva är för cliché. Det blir lätt så, när man alltid fejkar sin personlighet för att verka glad. Man blir cliche´. Det är väl vem jag är.

 

Ser bilder på min bv och hon är en sticka nu. Och jag gråter för att jag är avundsjuk. Och så tröstäter jag. Jag är en hemsk människa.