Jag vill inte skriva illa om mina föräldrar därför att jag vet att de gör så gott de kan. Det är inte lätt att ha att göra med ett psykbrott som mig. Men jag orkar inte, jag ill inte. Jag önskar så fruktansvärt mycket att jag kunde flytta härifrån och aldrig se tillbaka. Jag kkänner hatet sluka mig och det är för mycket, jag kan inte kontrollera det!! Enda sedan mamma oh pappa gick ut med hundarna har jag smällt i alla dörrar jag kommit öer och kastat slickepottar över rummet. Skrikit och gråtit och rivit märken över hela magen. Allt för att få tyst på allt hat.

 

Min mamma har börjat kommentera allting jag äter och jag fattar inte varför hon har börjat med det när hon aldrig gjort det innan. Har jag blivit så tjock? Syns det så tydligt? Men hon är min mamma hon ska inte säga så. Sa hon det på skoj? Isåfall är jag så jävla trött på det oavsett! Stod och skulle göra frozen yogurt för jag saknar glass.. Tänkte att göra sin egen är ju relatit nyttigt. Lätt naturell turkisk yogurt, frusna bär och lite florsocker. Mamma tittade på det. "Vad gör du?" "Frozen yogurt" "Med en massa socker?" "Va?" Så pekade hon på florsockret. "Ja jag ska blanda i lite?" "Tycker du inte att det är lite onyttigt?". Jag blev så jävla arg att jag slängde ner slickepotten (snacka om att förstöra stämningen när man skriver slickepott) och skeden i bunken och bara gick, bakom mig hö jag "Är du störd?" och jag svarade bara att ja det är jag så kan du sluta kommentera varenda grej jag äter?! Sen sa hon att jag kunde minsann betala för ingredienserna som jag förstört i röran om jag gick därifrån, MEN NEJ FÖR JAG HAR KÖPT SKITEN SJÄLV? Sen avslutade hon med att nej då ska jag aldrig säga ett ord till dig igen då. 

 

"Tack."

 

Och jag menar verkligen allvar. Aldrig igen vill jag ha med dig att göra, låt mig vara. Det enda jag får höra är allt jag gör fel och hur fel jag är. Jag kan inte fatta hur en mamma kan bete sig så och bry sig så lite om sitt eget barns välmående. Jag berättade en gång hur dåligt jag mådde och att jag ville dö men då fick jag höra att vi inte har råd med psykolog. och att så hade jag inte mått innan, det hade med skolan att göra. Jag sa att det varit längre än så men hon sa att så var det inte alls. Vet jag inte det bäst själ eller? Sen var det aldrig någonting om det igen. Aldrig frågade någon av dem hur jag mår nu.

 

Jag ska koka vatten i en stor termos och låsa in mig på mitt rum ja jag vet inte hur länge. Jag hatar att vi inte har en toalett här uppe. Men jag ska ju inte äta iallafall för "det är väl lite onyttigt?".